Isfisket är kul för alla åldrar och många fiskarter går att fånga från isen. Pimpelfisket efter abborre, röding, öring, harr och regnbåge har länge lockat fiskare att ta med isborren och matsäcken ut på sjöarna och isbelagda älvar. På senare år har ismetet efter bland annat gädda och gös blivit mycket populärt.
 

Pimpel är en både effektiv och enkel fiskemetod! Ett pimpelspö och en pirk är hela utrustningen.

1. Pimpel

Pimpelfisket är en av de enklaste fiskemetoderna att komma igång med eftersom det inte krävs mycket eller dyr utrustning. Ett pimpelspö med lina, ett par pirkar/blänken och några krokar är en bra startutrustning. Du behöver förstås även en isborr och något att sitta på. En skrylla är en liten kombinerad väska och stol i plast, trä eller annat material. De går både att köpa färdiga och bygga själv. Men du kan sitta på en stolryggsäck, en fällstol, eller en upp-och-ner-vänd hink.
Du måste också ha varma kläder och säkerhetsutrustning.
 

Utrustning för abborre

En pimpelutrustning kostar inte många slantar. För runt 100 kronor får du ett pimpelspö som duger till det mesta fisket. Till detta behövs 25-50 meter nylonlina i dimensionen 0,16-0,22 mm, och en pirk. 

Vertikalpirk och färgkrok

Abborrfiskaren klarar sig med några små vertikalpirkar och några limkrokar. Det kan vara bra att ha någon liten och lätt pirk (25-35 mm), någon mellanstor (runt 40-60 mm) och några lite större (uppemot 70-80 mm). De lättaste är bra på grunt vatten, men på djupt vatten behöver du lite tyngre pirkar som blir lättare att hålla kontakten med.
Vertikalpirken har en liten länk mellan pirken och kroken. Är abborrarna kinkiga kan man ha en längre länk. Pimpelfisket bygger på att abborren ska tro att pirken är en liten fisk som står och äter på något gott (limkroken). De flesta abborrarna hugger alltså på kroken, inte på pirken.
Limkroken är en trekrok, eller enkelkrok, med pålimmade färgklickar och/eller garn. Det är bra att ha krokar i olika storlekar och variera efter storleken på pirken, eller hur försiktigt abborren nappar. Man kan också agna kroken med maskbitar, maggot, ögat från en död abborre, en bit räka eller bloodworm (fjädermygglarv) osv.  Du kan också byta ut limkroken mot en enkelkrok med agn.
Abborrarna är ofta lite tröga i det kalla vattnet under isen och står ofta strax ovanför botten. Därför kan du inte räkna med att de kommer simmande till ditt pimpehål utan du kan få borra flera hål innan du hittar var de finns. I de flesta fall är det därför effektivast att fiska nära botten och inte sitta längre än 5 minuter i samma hål om man inte får napp. Pimpla abborre så här: släpp ner pirken till botten, höj upp den en decimeter, gör något lockryck och hålla stilla i någon sekund, nytt lockryck och lyft eller sänk pirken lite försiktigt. När abborren nappar ska du snabbt dra upp och kroka av och släppa ner igen eftersom det kan vara ett stim där nere som lockas av högt tempo.
Ska du behålla fisken ska du snabbt ta livet av den, till exempel genom att bryta nacken av den.
 

Balanspirk är ett superbete för större abborrar! I Mälaren gillar abborren gul balanspirk.

Balanspirk och mormyska

Balanspirken hänger horisontellt i vattnet och föreställer en liten fisk. När man rycker i linan simmar pirken ut åt sidan. Balanspirk är effektivt för större abborrar och för andra rovfiskar som gös, regnbåge, röding och öring.



Du kan agna balanspirken, men det är inte nödvändigt.  Balanspirkar fiskar man lite mer aktivt, med tätare ryck, än vertikalpirken, men pröva dig fram.

Några exempel på hemgjorda mormyskor som fungerar bra röding, öring, harr mm.

Mormyska är ett bete och en fisketeknik som kommer från Ryssland och Östeuropa från början. Mormyskan är som en liten miniatyrpirk med fast enkelkrok.  Man kan fiska den både med eller utan agn. En bloodworm eller maggot används ofta. En liten limklick med färg eller små silkonbitar används också. Eftersom mormyskan är så liten och lätt behöver du använda ett speciellt spö med känslig topp och tunnare lina. Mormyska är bra för både små och stora fiskar av många arter, som abborre, regnbåge, röding, harr och sik.
 

När man pimplar med lite större mormyskor kan man få fina rödingar!

Utrustning för regnbåge, röding, harr & öring

Ska du pimpla efter våra laxfiskar kan du använda samma sorts spö som till abborrfisket, eller ett något grövre spö. Du bör använda en nylonlina runt 0,20–0,25 mm. Det finns också spön som du kan sätta en liten haspelrulle på. Fördelen är att det du inte behöver drilla fisken med linan i händerna, utan kan använda rullen slirbroms. Det går också snabbt att veva och upp och ner ditt bete.
Stora mormyskor fungerar fint för laxfiskarna men många föredrar klassiska rödingblänken. Under blänket har man en tafs, till exempel nylonlina på 5-15 cm och en krok agnad med maggot, räkbit, mask eller annat bete. Testa också att knyta en upphängare en bit ovanför blänket. Knyt på en fluga eller en extrakrok med agn på.

Laxfiskarna skiljer sig från abborren genom att de rör sig mer under isen. Det innebär att du kan sitta länge vid samma hål och plötsligt få napp för att fisken kommer simmande i jakt på mat. Laxfiskarna kan även hugga på ett stillastående bete. Därför ska du alltid sätta fast ditt pimpelspö ordentligt om du exempelvis ska fika! Det är nog många pimpelspön som försvinner ner genom pimpelhålet varje vinter för att det plötsligt nappar en stor röding på ett spö som ligger löst.
 

2. Ismete

Ismete är på många sätt som en modern typ av angelfiske. Men vid ismetet använder man korta ismetespön med rulle och en nappindikator som oftast består av en fjädervippa med bjällror (”ålpinglor”) på, som på bilden ovanför. Ismetespöna är inte dyra och du kan använda både multirullar eller haspelrullar. Du kan också bygga egna ismetespön av spinn- eller haspelspötoppar som gått av.

Mört är den vanligaste betesfisken när man ismetar.

Främst är det ismete efter gädda, abborre och gös som blivit populärt, men många entusiaster fiskar aktivt efter allt från öring till havsfiskar av olika slag.
När du ska ismeta efter gädda har du en vajer eller annat tafsmaterial med en eller två trekrokar, gärna i ganska liten storlek (runt 6-8) där du fäster en död eller levande betesfisk. Låt tafsen vara lång, gärna runt en halvmeter eller mer. Ovanför tafsen sätter du ett kulsänke, eller annan tyngd som gör att betet håller sig på det djup du vill fiska. De flesta använder gul nylonlina runt 0,40 mm som syns bra.
Frikoppla linan på rullen (så att linan kan löpa ut ganska lätt) och fäst linan under en gummisnodd, eller i en liten klämma på fjädern/angelvippan. När fisken hugger kommer linan att ryckas loss, vippan röra sig fram och tillbaka och bjällrorna skramla. Ta dig snabbt fram och veva in löslina och gör ett mothugg. Om isen är tjock och fisken rusar åt sidan kan du behöva stoppa ner spöspetsen i hålet för att undvika linbrott.
Vid ismete är det bra att ha en borr med stor diameter, gärna runt 200 mm.
Borra några hål från stranden, eller grynnan och utåt. Genom att flytta spöna efter hand hittar du förhoppningsvis det djup och de platser där fisken finns.
 

För att inte gösen ska spotta ut agnfisken är det viktigt att linan lossnar lätt från vippan.

Ismete efter gös

Gösen har blivit en populär isfisk. Ismetet efter gös går till på samma sätt som för gäddan, men med lättare utrustning. Använd lite mindre betesfisk och känsligare tackel.



Är det mycket gädda i vattnet bör du ha någon tålig vajer, annars föredrar många gösfiskare en tafs av nylon eller fluorocarbon. Gösen är också känsligare för motstånd vid själva hugget, så se till att linan lossnar lätt från vippan.

 

Behåll gärna en mindre gädda till middag men släpp försiktigt tillbaka alla andra fiskar. När det är kallt ute är det viktigt att vara snabbt nere med fisken i vattnet och att fisken inte ligger på isen.

Hantera fisken rätt

När du ska återutsätta fisken är det viktigt att du har en bra tång, en avkrokningsmatta, eller något annat vått och mjukt, till hands så att du snabbt kan befria fisken från krokarna och släppa tillbaka den. Om det är flera minusgrader och blåsigt bör du kanske låta bli att ta upp fisk ur vattnet som du ska släppa tillbaka eftersom deras ögon och hud förstörs i kylan.

Ha alltid uppsikt efter spöna. Om du är för långt borta och fisken hinner svälja krokarna är risken stor att den inte går att rädda.
 

Fiskeregler för ismete

Tänk på att ismete med flera spön inte självklart ingår i det fria handredskapfisket. Men på vissa vatten kan man köpa ett fiskekort där angling/ismete ingår.

3. Säkerhet på isen

Ta alltid reda på hur tjock isen är innan du börjar gå omkring på den. Har det snöat mycket kan isen vara svag, fastän det varit kallt länge.  Om det inte snöar och det bildas riktigt hård kärnis blir isen som starkast. Gå inte ut på tunnare is än 8-10 cm. Men tänkt på att isen kan variera. Borra hål på vägen ut och kontrollera, eller känn dig för med en isbill.
Lär dig känna isens svaga punkter. Områden där isen kan vara tunnare och där du ska vara extra uppmärksam och försiktig är till exempel vid vassar, bryggor, broar, uddar, råkar, avlopp, utlopp/inlopp, sund, grund, vindbrunnar.
Gå helst inte ut på isen ensam. Ha alltid isdubbar hängande runt halsen och någon form av livlina eller liknande som ni kan använda för att dra upp någon som hamnat i vattnet.
På våren är isarna ofta extra förrädiska eftersom de snabbt kan försvagas av dagsmeja, smältvatten och värme ovanifrån. Samtidigt försvagas isen underifrån. Gå inte ut på dåliga isar.
Sist, men inte minst: klä dig varmt, med rejäla stövlar/kängor, flera lager av kläder, mössa och handskar. Ha gärna med dig torrt ombyte om du skulle råka bli blöt och kall. Och glöm inte en god matsäck!
 
Mer om pimpel och ismete finns under tips och trix.